Mannen är i Stockholm och tjänar in pengar till hushållet och jag jobbar på härhemma. Inte en enda hantverkare så långt ögat kan se och därmed ingen progression i badrummet. Jag har tagit bort en smutsig grön filtmatta i uterummet och ägnat ett par timmar till att ligga på knä och skura trägolvet med såpa. Det kommer att bli jättefint. Tanken är att uterummet ska användas både av oss privat och av gästerna till Hos Ellen.
Jag har också ägnat förmiddagen åt diverse pyssel i vårt blivande sovrum; målat fönsterkarm och dörrfoder, och maskerat uppe vid taket inför målning av väggarna.
Skitdåliga bilder och jag ska i helgen införskaffa en ny IPad med bättre kamera🤩
Nu är det dags för lunch och sen blir det till att återgå till skurandet. Glad att jag köpte gummihandskar igår, händerna är så röda och svullna efter allt städande i gamla huset. Snart klara, och igår var de nya ägarna där för att ställa dit grejor. Det känns bra men ändå lite konstigt att lämna efter 21 år.
En ny härligt solig dag; nästan försommarvärme idag. Tidig morgon och elektrikerna är på plats. Tre personer står inne i badrummet och diskuterar. Det har inte hänt mycket som är synligt, för mig i alla fall, de senaste dagarna. Såååå mycket viktigt grundläggande arbete händer dock, jag vet, vatten och el måste fungera som det ska. Ett gammalt hus bjuder alltid på överraskningar som försenar arbetet, och att vårt badrum ska vara färdigt nästa fredag när vi lämnar över vårt andra hus är inte sannolikt längre.
Vi har fått fondtapeten till sovrummet och provmålat med gul färg. Jag håller på med fönster och fönsterkarm som ska målas vitt. Sovrummet gränsar till en stor fin klädkammare som inte är alls sliten, så därinne kommer vi inte alls att renovera. Måste bara ändra om lite så att jag kan hänga upp alla mina klänningar😍
Kom hem sent igår efter härliga dagar i Stockholm och trodde att badrummet, efter två arbetsdagar, skulle ha förändrats lite i alla fall. Men icke, som alltid i gamla hus så dyker det upp helt nya problem som måste lösas före det som redan var bestämt att lösas…
Vattenläckan i källaren visste vi om, och att den skulle fixas i torsdags, MEN för att göra en lång historia kort ( fick den långa versionen igår kväll av mannen), så har vi sedan i fredags inget varmvatten i köket utan måste koka vatten till att diska med. Diskmaskin har vi ingen ännu, eftersom den som fanns här var trasig och vi har beställt en ny som det inte är lönt att installera förrän rörmokaren är klar med rören in till handfatet i badrummet. Jaja, måndag imorgon och hantverksgänget ska komma 7:30.
Nu är katten på plats och hon fick idag äntligen gå ut i trädgården vilket hon älskade!
Idag var hantverkarna på plats kl 8 och började riva. Rummet är helt utblåst och de har också hunnit regla taket. Det ska sänkas för att få plats med spotlights. Vi hade tänkt en plastmatta på golvet, men efter diskussion med byggherren kom vi överens om klinkers istället; svarta och vita plattor. Skiljer inte så mycket i pris, men blir lite lyxigare i utseende.
Ja, nu har den börjat, renoveringen av vårt hem! Vi har idag också beställt fondtapet till sovrummet, och fick med oss en provburk med gul färg till väggarna. Tapeten heter ”Myrtle” av Swedish designers. Jag som alltid haft vitt, vitt överallt går nu wild and crazy in i ett mer färgglatt hem. Spännande!!
Snart färdig med städning av gamla hemmet, och det ska bli helt underbart att enbart fokusera på det nya. På torsdag smiter jag dock till Stockholm några dagar för att njuta av att hänga med bästisen. Måste försöka få hit katten också. Hon undrar förstås vad som händer, men vi har låtit henne njuta av ”sin” skog så länge som möjligt. Vi får väl se om hon trivs här, närmare centrum och med en stor gata precis utanför huset.
Då är vi här, vi är på plats i detta nya. Vi har så många idéer, tankar och planer kring detta hus som nu är vårt. Dels ska lägenheten på ovanvåningen formas till ett hem och dels ska nedanvåningen byggas om till en fungerande arbetsplats och en kafélokal som folk ska trivas i.
Mycket arbete ligger framför oss, ett roligt och spännande arbete. Vi är fullt medvetna om att det kommer att ta tid, och det får ta tid innan vi kan känna oss nöjda. På tisdag tas det första steget då badrumsrenoveringen drar igång. Spännande!
Jag känner mig redan hemma och en stark känsla av trygghet omsluter mig. Kanske att mor och far, Ulf, Ellen och Gustav på något vis är här och det är deras energier som jag känner av? Vem vet.
Nu är vi igång! Första mötet idag med snickare, rörmokare och elektriker angående badrumsrenovering. Många frågor som skulle besvaras, både från oss och från dem. Vi flyttar från ett sekelskifteshus och från en inredningsstil som vi försökt forma efter huset. Nu flyttar vi till ett hus som är byggt 1935; alltså ett modernare hus kan man tänka…och då blir också inredningen modernare, åt Art deco. Badrummet kommer att gå i svart och vitt, rutigt golv och vitt kakel+målade vita väggar. Det vi funderar mest på nu är om tvättstället ska vara vara svart eller vitt? I vilket fall blir det ett handfat med pelare.
Igår tömde jag alla hyllor och lådor ute i kaféköket. Jag packade ner i flyttlådor (blev många!) och torkade rent. Tror inte det ska bli kafé här just denna sommaren, men sen vet man ju inte vad de nya ägarnas planer blir.
Det är svårt att ta in att vi redan haft tre fantastiska kafésomrar här. Drömmen slog in! Jag hade en stark tro på att detta skulle kunna fungera, eftersom många människor promenerar här i området och det är ett skönt lugn i att sitta så nära naturen och fika. Jag tjatade mycket på mannen, som var ganska svårövertalad i början, men när han väl kom igång med att tömma garaget så gick det snabbt sen. Han gjorde det mesta grovjobbet och tillsammans lade vi golv och satte in skåp. Jag sökte tillstånd hos kommunen och hade besök av miljöförbundet som godkände köket för livsmedelshantering. Det var väldigt pirrigt i magen den första dagen jag skulle ha öppet! Av flera anledningar…
Jag har under hela mitt liv lidit av panikångest och drabbats av panikattacker i olika situationer. Detta har jag lärt mig att hantera genom att prata med mig själv, lära känna min kropp och undvika sådana situationer som jag kan klara mig utan. Jag har genom åren också ljugit för att slippa hamna i situationer som jag vill undvika, ofta hittat på ursäkter för att dölja skammen som jag känt. Hur kan man förklara att man blir torr i ögonen, att man får förlamningskänslor i kinderna, att man får känslan av ett tjockt band som spänner över halsen, att hjärtat slår så att man är övertygad om att man ska få ett hjärtstopp, att ben och armar blir som gelé och man ser och hör allt runt omkring sig som i ett vakuum; bara av att stå i kön på Storköpet i Klippan eller köra på motorvägen till Väla, att vistas på Väla överhuvudtaget (Ullared går fetbort, fast av andra anledningar också) eller att gå på bio eller teater (för att ta några exempel).
Vad har då detta med mitt kafé att göra? Jo, en hel del. Detta är MIN dröm, MITT kafé, MIN terapi, MIN källa till energi. Den enda person som har rätt att ställa krav på hur mitt kafé ska utformas, vilka öppettider, vilket sortiment osv, är jag själv. Ingen annan. Förutom de krav som finns från myndigheter, men det är förstås självklart. Min man är min bästa vän och samarbetspartner, så han kan säga vad han tycker, men alla andra som kommer med välmenande tips eller ”borden” kan inte vänta sig att jag följer dem. Det kan tvärtom vara så att det skadar mig istället.
Här står och sitter personalen på Klippans yllefabrik uppradade, sträcker på sig och man ser en antydan till leende hos några av dem. Min farmor sitter på främre raden som 3:e från höger av de som sitter, min farmors syster Ellen sitter som 6:e från samma håll och farmors äldsta syster Signe sitter först i raden från vänster räknat. Töserna var här i 20-årsåldern och min farmor var yngst, född 1904.
Jag har så mycket att berätta om min farmor och min farfar, om deras familjer, deras släkt, deras anor och var de hade sina rötter. Det kommer bland annat att handla om en man som kallades för ”Bengt i backe”, om en fattig pojke som blev hårt straffad för att han stal en säck mjöl och om en man som blev mycket förmögen på att tillverka åror i Australien.
En annan familj, en ung kvinna stående längst till vänster. Hon ser glad ut, säkert uppklädd i sin allra finaste klänning. Kortet är taget på 30-talet och kvinnan är min mormor Judith, född 1915. Så småningom ska hennes enda barn, Inger, träffa sin stora kärlek, Elsas enda barn Stig, och bilda familj. Familjen som jag växte upp i.
Min berättelse utgår från de här kvinnorna, Elsa och Judith, min mormor och min farmor. Två starka kvinnor som båda i unga år fick uppleva stor tragedi. Två tragedier som har präglat min ursprungsfamilj oerhört mycket och troligtvis format mig till den jag är.
Jag har i många år drömt om ett eget kafé, men aldrig riktigt trott att det skulle gå vägen. Men för fem år sedan kom jag och mannen överens om att vi provar. Han tömde garaget och byggde om det till ett fullvärdigt kök med försäljningsdel. Efter många turer och diskussioner med stadsarkitekten så kunde jag kontakta miljöförbundet som godkände lokalen för livsmedelshantering, och sen var jag igång!
Jag jobbade då som lärare och tänkte att kaféet skulle vara en sysselsättning under sommaren. Det fanns inga platser inomhus, så det blev såklart mycket väderberoende. Jag började trevande utan att göra någon reklam överhuvudtaget, men många lyckades hitta dit ändå. Det var en fantastisk känsla när första kunden kom och beställde rabarberpaj med vaniljsås. När hon dessutom sa att det var den godaste hon ätit, var lyckan fullkomlig.
Sommaren därpå startade jag ett facebook-konto och märkte ganska snabbt att kunderna ökade. Jag provade också att enbart ha öppet för försäljning när vädret inte lockade till fika utomhus och det funkade det också. Vid det laget hade jag bestämt mig för att efter nästa läsår säga upp mig och ägna mig enbart åt mitt företag. Sagt och gjort; tredje sommaren blev en stor succé och under hösten droppade det in beställningar hela tiden. Det var smörgåstårtor, tårtor, och bullar, ett cateringuppdrag till ett eventföretag och en massa annat. Otroligt roligt och utvecklande!
Nu går kaféet in ett nytt skede, i ett nytt hus och med nya förutsättningar. Spännande!
Hos Ellen 