För inte så länge sedan förstod jag att min farmor drev kafé i Södertälje på 1930-talet. Jag visste att hon jobbat på olika kaféer däruppe i krokarna, men inte att hon hade ett eget eller tillsammans med sin svägerska; min farfars syster. Jag tänker ta reda på mer kring detta, men vill bara visa ett par foton därifrån så länge.
Min farmor Elsa till vänsterMin farmor Elsa till vänster
Den andra kafégenen kommer från min mormor som arbetade på Centralkaféet i Östra Ljungby på 1930-talet. Kaféägaren hette Annie Johansson och jag har fina kort därifrån. Jag har för mig att en av mina kaffekannor i mitt kafé kommer från Centralkaféet.
Min mormor Judith tvåa från höger däruppe med arbetskamraterna på Centralkaféet
Den tredje personen som inspirerat mig till att baka och längta efter ett eget kafé är mor. Vi bakade ofta ihop. Jag fick börja som liten med enkla sysslor tillsammans med henne och sedan bakade jag själv.
Ja, detta rum är verkligen stort! Det kommer att bli perfekt som sällskapsrum, och när jag tittar på gamla kort från när Ellen och Gustaf bodde här, så kan jag komma ihåg hur det var fyllt med möbler och människor. Jag har naturligtvis en vision om hur jag vill ha det; matgrupp, soffa, soffbord, fåtöljer och så farmors fina skåp som gjordes på 40-talet av en finsnickare här i byn.
Julen 1967 var jag ett år gammal, och då var farmor Elsa nere från Stockholm och fick se mig för första gången. Jag har en bild där jag sitter i hennes knä just här i vårt rum. Dörren in till sovrummet är inte på samma plats nu som då. På den tiden fanns det ett litet rum istället för den stora klädkammare som vi har nu. I det lilla rummet bodde far när han var barn.
Och så här ser det ut just nu:
Där är åtta (!) lager tapet, minst, men det spänner ju över nästan nittio år… Jag har sparat en liten bit av varje, roligt med kulturhistoria. Vi har i samråd med en av sönerna bestämt oss för att sätta gips på tre av väggarna. Väggen mellan kök och badrum är så pass fin att vi kan tapetsera direkt på den. Och det blir den här tapeten; som jag köpte redan innan vi flyttade hit🤩
Väggen ut mot trädgården består mest av fönster och en balkongdörr, så det är inte så mycket som ska gipsas. Sen blir det troligtvis en vit tapet på det, men först ska taket målas. Jag har börjat spackla idag, så förhoppningsvis målar vi till helgen.
Jag tänkte dela med mig av en artikel om vårt hus som jag skrev till Åsbo släkt- och folklivsforskares tidning år 2001. Då var jag med i redaktionen och fick en idé om att skriva om huset som just då genomgått en renovering. Håll till godo!
”Tvärby Tobak
Tvärby Tobak på Vedbyvägen i Klippan har återigen bytt ägare och även genomgått en omfattande renovering. Nu är den nästan en renodlad spelbutik, men från början rymdes här både tobaksaffär och frisersalong. Huset byggdes 1935 och de första ägarna hette Ellen och Gustav Lövdahl. Innan de kom för att bosätta sig i Klippan för gott hade de bott i Lövestad, där de hade herr- och damfrisering. Men Klippan var ingen okänd ort för dem eftersom Gustav var född i Ljungbyhed och Ellen i Klippan. Med i bagaget hade de också Ellens sexårige systerson Stig, som bodde hos paret Lövdahl. De flyttade in i en lägenhet på nedre våningen och startade upp sin affärsverksamhet.
På den tiden fanns inte tillbyggnaden, utan den enda affärslokalen som fanns då var uppdelad i två små rum med en vägg emellan. I den ena delen hade Ellen tobaksaffär och i den andra delen höll Gustav till. Den lilla rakstugan var en populär samlingspunkt, mycket tack vare Gustavs stora personlighet. Han var en generös människa som bjöd på sig själv och på många roliga historier. Det hände ofta att folk bara öppnade dörren och frågade ”Har du nå’n idag?” och syftade då på en ny rolig vits.
Förutom rakning och klippning kunde Gustav även erbjuda försäljning av kondomer. Men det behövde man inte säga med ord, utan det räckte att man höll upp sin tumme. Var där då fler personer närvarande kunde Gustav mycket väl låtsas att han inte förstod vad kunden menade eller högt och tydligt fråga ”Hur många skall du ha?”. Så småningom kunde man sköta det inköpet själv, när Gustav satte upp en automat på väggen utanför.
Gustav gick även hem till folk för att raka eller klippa dem. På 40-talet kostade en klippning 1,50 kr och rakning 25 öre. Alla barn blev bjudna på kola av Gustav efter klippning, kanske en dixikola? I källaren hade Gustav tillsammans med två vänner startat tillverkning av hårvatten och schampo. Det fylldes på små flaskor och märktes med ‘Gustav Lövdahl’. Meningen var att kollegerna i frisörbranschen skulle köpa, men det blev ingen större succé.
Frisörerna i kommunerna runt omkring var med i en sammanslutning som kallades ‘Klubb 13’ och där var Gustav ordförande. I många år var han också ordförande i Tvärby IF. Föreningen startades i rakstugan år 1946 och därefter hölls styrelsemötena där. Gustav var även duktig på att spela fiol, så tillsammans med några vänner bildades en liten orkester. De brukade spela upp till dans på midsommarafton, först på ett grönområde bakom huset där konstnär Anderström bor nu, och senare i parken. Orkestern bestod av Gustav på fiol, ‘Lalle’ Tullgren på dragspel, Folke Tullgren på trummor, Einar Persson och ‘Klockar-Arvid’ på fiol.
På 50-talet byggdes huset om så att frisersalongen fick lite större utrymme och därmed ändrade tobaksaffären också sitt utseende. Några år senare, 1958, såldes affären till Nell Skogh. Gustav behöll frisersalongen tills mitten på 70-talet, då han successivt avvecklade den på grund av sjukdom. Därefter sålde de även huset och flyttade till en lägenhet på Bryggerigatan där Ellen dog 1982. Gustav var ofta ute på byn och satt gärna på bänken utanför ‘Gästis’ och pratade med gamla vänner. När han dog 1992, 83 år gammal, saknades han av många. Själv kommer jag alltid att minnas honom som den glade och generösa ”farfar” han var.”
Den 12 maj 1904 föddes en liten flicka i Gråmanstorps församling, i nordvästra Skåne. Hon döptes till Elsa Cally Theresia Jansson Pihl. När Elsa kom till världen hade hennes mor och far, Beata och Janne Pihl, redan en son och två döttrar; Sigfrid f 1897, Signe f 1900 och Edith f 1901. Året därpå skulle familjen på Åby 10 (nuvarande Vedbyvägen 20 i Klippan) utökas med ytterligare en flicka; Ellen.
Det tidigaste fotografiet som finns av Elsa är ett skolfoto från Bruksskolan i Klippan.
Elsa sitter som tvåa från höger längst fram.
Familjen bodde i eget hus i en lantlig miljö i östra delen av nuvarande Klippan. På den tiden fanns inte så många hus i området som nu. Ett stenkast västerut låg Tvärby och ett stenkast söderut skulle ett villaområde med Bofinkenskolan i centrum växa fram, och jag växa upp i. (Det är väl därför som jag känner att jag kommit hem, där en del av mina rötter finns.)
Under en period arbetade Janne och Beata på Tegelbruket uppe i byn; finns en fin bild på dem båda två i Mats Petterssons bok ”Från Åby by till Klippans köping” från 2021.
Från Tegelbruket 1921; min farmors far Janne står i mitten vid pilen och min farmors mor Beata sitter längst till höger.
Beata hade sina föräldrar inte så långt från sitt eget hem. Bengt och Cecilia Svensson bodde på Smålarp nr 4; man kan se huset från vägen mot Hofgård utanför Klippan. Bengt kallades för ”Bengt i backe”, så antagligen ligger huset vid en backe. Paret hade nio barn tillsammans, varav två åkte till Amerika men kom tillbaka igen. Bägge levde upp i hög ålder; Bengt blev 83 år och Cecilia 80.
Bengt och Cecilia Svensson. Min farmors morfar och mormor. En sån himla fin bild! De ser så lugna och trygga ut, men lite strama så som det ofta är på fotografier från den tiden. Klädda i sina finaste kläder och jag kan faktiskt se en likhet hos min far. Undrar var den fina blusen tog vägen?
Här står och sitter personalen på Klippans yllefabrik uppradade, sträcker på sig och man ser en antydan till leende hos några av dem. Min farmor sitter på främre raden som 3:e från höger av de som sitter, min farmors syster Ellen sitter som 6:e från samma håll och farmors äldsta syster Signe sitter först i raden från vänster räknat. Töserna var här i 20-årsåldern och min farmor var yngst, född 1904.
Jag har så mycket att berätta om min farmor och min farfar, om deras familjer, deras släkt, deras anor och var de hade sina rötter. Det kommer bland annat att handla om en man som kallades för ”Bengt i backe”, om en fattig pojke som blev hårt straffad för att han stal en säck mjöl och om en man som blev mycket förmögen på att tillverka åror i Australien.
En annan familj, en ung kvinna stående längst till vänster. Hon ser glad ut, säkert uppklädd i sin allra finaste klänning. Kortet är taget på 30-talet och kvinnan är min mormor Judith, född 1915. Så småningom ska hennes enda barn, Inger, träffa sin stora kärlek, Elsas enda barn Stig, och bilda familj. Familjen som jag växte upp i.
Min berättelse utgår från de här kvinnorna, Elsa och Judith, min mormor och min farmor. Två starka kvinnor som båda i unga år fick uppleva stor tragedi. Två tragedier som har präglat min ursprungsfamilj oerhört mycket och troligtvis format mig till den jag är.
Hos Ellen 