Köksrenovering på gång

Vi har äntligen börjat med köket! Det sista rummet som ska renoveras i vår lägenhet, och när det är klart blir det bilder på hela lägenheten. Stor förändring sedan vi var här och tittade för första gången för TRE år sedan. Ja, tiden springer väg, men försöker hänga på och sakta ner känslan.

Köket är litet, och vi kommer inte att ha några köksmöbler därinne längre. Vi har haft ett litet köksbord där vi suttit och ätit bara vi två, men eftersom vi har vårt matrumsmöblemang precis utanför köket så känns det bättre att använda det och kunna förändra köket så som det passar oss. Därför kommer vasken att flyttas tillbaka som det var när jag var barn och vi hälsade på här. Den ska vara framför fönstret och det gör att det blir mer arbetsyta. Vi har varit på IKEA och fått hjälp av en köksplanerare och ska dit idag också för att förhoppningsvis beställa köket. Det blir svarta luckor, Bodbyn, en vit vaskho och Säljan bänskskiva. Vi ska ha likadant golv som vi har i resten av lägenheten, ett parkettgolv i ek. Den delen av väggen som blir tom ska tapetseras med en svart tapet med gula solrosor och där ska vi ha ett drängaskåp som stod i Gustav Lövdahls barndomshem. Skåpet fick mor och far på 70-talet, och målades det brunt. Sen fick jag det och det har varit målat i både grått och vitt, men nu är det svart.

Dags igen

Detta skrev jag här för två år sedan och det gäller fortfarande:

”Jag läser i min morgontidning, NST, att det är Gustav Adolfs-dagen. 

”Idag är det Gustav Adolfs-dagen. Den firas till minne av kung Gustav II Adolf som dog i strid år 1632. Dagen till ära bakas Gustav Adolfsbakelsen som ser ut på olika sätt i landet.” 

Min far blev nästan 100 år gammal. I mitt perspektiv så är inte 100 år så väldigt lång tid, och om man då tänker att drygt 300 år före min far föddes så härjade Gustav Adolf i Skåne, skövlade och dödade skånska medborgare. Detta är på riktigt och viktigt att bli påmind om. 
Skulle vara intressant att ställa frågan till skånska konditorier VARFÖR man bakar och säljer sådana bakelser; om det är för att minnas en svensk krigarkung eller för att påminnas om hans illgärning i Skåne? Eller man ställer sig kanske inte ens frågan, utan bara gör som alla andra?”

Hos Ellen kommer aldrig någonsin att erbjuda en bakelse till ära åt den kungen.

Öppettider

Onsdag 22/10 10-16:30

Torsdag 23/10 10-16:30 (soppa)

Fredag 24/10 10-16:30

Onsdag 29/10 10-16:30

Torsdag 30/10 10-16:30 (soppa)

Fredag 31/10 PRATBUBBLAN 18:30-21:00 (måste förbokas senast 27/10)

Onsdag 5/11 10-16:30

Torsdag 6/11 10-16:30 (soppa)

Fredag 7/11 10-16:30

Söndag 9/11 12-16

Varmt välkommen!

Parkeringsmöjligheter

Den 10:e januari 2024 var jag och mannen på möte med Klippans kommundirektör. Han ville reda ut oklarheter kring vårt bygglov, angående verksamhetsförändringen i vårt hus; som vi antagit var från tobaksaffär till kafé, men som visat sig vara från bostad till kafé eftersom kommunen inte kunde visa något bygglov från tidigare ägare gällande den förändringen (från någon gång i början av 2000-talet). Vi kom till mötet och dit var även stadsarkitekten, bygglovs-handläggaren och näringslivschefen inbjudna. Kommundirektören påtalade specifikt att näringslivschefen skulle föra minnesanteckningar, vilket han också gjorde dör han satt sidan om min man. Min man ville särskilt att ”erfarenheter som man fått av detta ärende” skulle föras in i anteckningarna vilket också gjordes.

Det var ett mycket tråkigt möte, och det enda positiva besked som gavs var att vi fick ”samma undantag för parkering som affärerna i centrum”, det vill säga att mina kunder kan stå med bil utanför mitt kafé (vilket för övrigt varit fallet i 90 år) även om Vedbyvägen numer är en huvudled. Detta var vad som sades och som skrevs ner i minnesanteckningarna.

När jag en tid efter mötet efterlyste dessa minnesanteckningar, var de helt borta. Enligt både kommundirektören och näringslivschefen hade de aldrig ens funnits. ”Där skiljer sig vår minnesbild” kom det som svar. Hm, det gör det.
Utanför vårt hus har det tidigare stannat en buss, men det är väldigt länge sedan, så det finns en naturlig plats för bilar att stå på. Jag har önskat att man plockar bort hållplatsskylten och målar dit parkeringsfickor, men detta har inte skett fast att kommundirektören lovat att prata med Tekniska kontoret. (Denna mailkonversation har inte försvunnit utan finns kvar). Ingen har hört av sig till mig.

Nu byggs det om i vägnätet en bit bort och idag ser jag att man ritat ut markeringar i asfalten, som tyder på att man ska passa på att dra om vägen utanför vårt hus, och därmed helt ta bort parkeringsmöjligheter för mina kunder. Det blir väl en bredare trottoar istället, med ännu en helt obegriplig cykelbana. Vi får väl se under de närmaste dagarna. Man kan tycka att de ansvariga borde höra av sig till mig om det är så att det ska bli en sådan stor förändring. Någon förhoppning om parkeringsfickor har jag, som ni förstår, inte alls.

De där cykelbanorna är för övrigt ett kapitel för sig. Varken barn eller vuxna har koll på vilket håll eller på vilken sida man ska cykla. Kommunen borde starta upp Trafikskolan igen OCH ha tydligare skyltning/märkning på cykelbanorna. Cykelbanorna skapar oreda kring vilken sida man ska cykla på, eftersom väldigt många barn och vuxna cyklar på fel sida även i villaområde där det inte finns några cykelbanor. Jag har själv väjt för många personer som cyklar på vänster sida på gator utan cykelbanor, och de rullar fram på ett så självsäkert sätt som om de inte alls gör fel, utan det är jag som ska se mig för bättre…

Om att vårda vår by

Jag fick en smärre chock igår, och nu ska jag skicka en förfrågan till byggnadsnämnden i ärendet. Eftersom det var så otroligt krångligt och tidskrävande för mig att ändra verksamhet i vårt hus, så kan man undra hur det gått till när vår bys äldsta handelshus t ex fått sätta upp en stor skylt på väggen som verkligen inte överensstämmer med husets karaktär.

Där har byggnadsnämnden enligt lag ett ansvar; man ska ta hänsyn till det kulturhistoriska värdet på en byggnad. Det tycker inte jag att man gjort när man tillåter en butik med ett utländskt namn sätta upp en stor skylt på väggen. Storgatan i Klippan börjar likna en gata i något annat land, med utländska namn och färgglada neonskyltar och blinkande lampor. Jag känner mig inte hemma i detta och inte bekväm med denna förändring.
Vi har massor med tomma affärslokaler i centrum, och vad gör kommunen åt detta? Man borde skicka ut en enkät till alla oss kommuninvånare där man ställer frågan; vad vill DU ska finnas i centrum, vilka butiker skulle du handla i om de fanns? Sen skulle kommunen jobba med företagarcentrum, arbetsförmedling och gymnasieskolan för att locka människor att öppna dessa önskade butiker. Vi Klippan-bor har då ett gemensamt ansvar i att se till att handla på hemma-plan. Jag är ganska trött på att se alla dessa pizzerior, små livsmedelsaffärer och frisörer som fyller fler och fler lokaler.