Den djupa anknytningen till Klippan

Den 12 maj 1904 föddes en liten flicka i Gråmanstorps församling, i nordvästra Skåne. Hon döptes till Elsa Cally Theresia Jansson Pihl. När Elsa kom till världen hade hennes mor och far, Beata och Janne Pihl, redan en son och två döttrar; Sigfrid f 1897, Signe f 1900 och Edith f 1901. Året därpå skulle familjen på Åby 10 (nuvarande Vedbyvägen 20 i Klippan) utökas med ytterligare en flicka; Ellen.

Det tidigaste fotografiet som finns av Elsa är ett skolfoto från Bruksskolan i Klippan.

Elsa sitter som tvåa från höger längst fram.

Familjen bodde i eget hus i en lantlig miljö i östra delen av nuvarande Klippan. På den tiden fanns inte så många hus i området som nu. Ett stenkast västerut låg Tvärby och ett stenkast söderut skulle ett villaområde med Bofinkenskolan i centrum växa fram, och jag växa upp i. (Det är väl därför som jag känner att jag kommit hem, där en del av mina rötter finns.)

Under en period arbetade Janne och Beata på Tegelbruket uppe i byn; finns en fin bild på dem båda två i Mats Petterssons bok ”Från Åby by till Klippans köping” från 2021.

Från Tegelbruket 1921; min farmors far Janne står i mitten vid pilen och min farmors mor Beata sitter längst till höger.

Beata hade sina föräldrar inte så långt från sitt eget hem. Bengt och Cecilia Svensson bodde på Smålarp nr 4; man kan se huset från vägen mot Hofgård utanför Klippan. Bengt kallades för ”Bengt i backe”, så antagligen ligger huset vid en backe. Paret hade nio barn tillsammans, varav två åkte till Amerika men kom tillbaka igen. Bägge levde upp i hög ålder; Bengt blev 83 år och Cecilia 80.

Bengt och Cecilia Svensson. Min farmors morfar och mormor. En sån himla fin bild! De ser så lugna och trygga ut, men lite strama så som det ofta är på fotografier från den tiden. Klädda i sina finaste kläder och jag kan faktiskt se en likhet hos min far. Undrar var den fina blusen tog vägen?

Min farmor

”Min farmor bor i Stockholm”-det var lite häftigt att kunna säga när det pratades om farmödrar. Rent känslomässigt betydde personen bakom epitetet ”farmor” inte något särskilt för mig, och säkert inte för mina tre syskon heller.
Farmor var gift med Volmar som jobbade på Marabou, vilket gjorde att det alltid till jul skickades en stor chokladkartong till Klippan, om den inte levererades personligen. När de hälsade på var det antingen över julhelgen eller på sommaren, och då hade de alltid med sig varuprover och choklad från Marabou. Jag minns stora plåtburkar med jordgubbs-o’boy, inte chokladpulver smaksatt med jordgubbe, utan bara jordgubbspulver. Det fanns med blåbär också, men jag älskade jordgubbssmaken!
Volmar var en riktig söderkis, en stor bullrig man som rökte cigarill och doftade starkt rakvatten. Han hade alltid många historier på lut, och Stockholms-besöken präglades av fest och glatt humör. I alla fall på ytan, den yta som ett barn ser.

En stark minnesbild jag har är att mor står vid spisen och gråter. Hon håller ett kuvert i handen och ur kuvertet plockar hon pappersbitar. Pappersbitarna är ett brev som rivits sönder, ett brev från mor till farmor och som farmor skickade tillbaka i bitar. Varför?

Ett besked mitt i natten

Natten mellan den 4:e och 5:e december 1990 ringde telefonen på Ejdergatan 5 i Klippan. Min mor svarade. Det var en sjuksköterska eller läkare från sjukhuset i Sollentuna som frågade efter Stig Nilsson (min far). När far fick luren fick han beskedet att fru Elsa Gustavsson var död. Hon hade segnat ner mitt i Sollentuna centrum efter att ha varit och inhandlat matvaror bland annat. Hon var 86 år, hon levde och tänkte ha fläskfilé till middag.

-Mamma är död, sa far till mor. Vi måste åka upp till Stockholm.

Familj, släkt, anor, rötter

Klippans yllefabrik i början på 1920-talet.

Här står och sitter personalen på Klippans yllefabrik uppradade, sträcker på sig och man ser en antydan till leende hos några av dem. Min farmor sitter på främre raden som 3:e från höger av de som sitter, min farmors syster Ellen sitter som 6:e från samma håll och farmors äldsta syster Signe sitter först i raden från vänster räknat. Töserna var här i 20-årsåldern och min farmor var yngst, född 1904.

Jag har så mycket att berätta om min farmor och min farfar, om deras familjer, deras släkt, deras anor och var de hade sina rötter. Det kommer bland annat att handla om en man som kallades för ”Bengt i backe”, om en fattig pojke som blev hårt straffad för att han stal en säck mjöl och om en man som blev mycket förmögen på att tillverka åror i Australien.

En annan familj, en ung kvinna stående längst till vänster. Hon ser glad ut, säkert uppklädd i sin allra finaste klänning. Kortet är taget på 30-talet och kvinnan är min mormor Judith, född 1915. Så småningom ska hennes enda barn, Inger, träffa sin stora kärlek, Elsas enda barn Stig, och bilda familj. Familjen som jag växte upp i.

Min berättelse utgår från de här kvinnorna, Elsa och Judith, min mormor och min farmor. Två starka kvinnor som båda i unga år fick uppleva stor tragedi. Två tragedier som har präglat min ursprungsfamilj oerhört mycket och troligtvis format mig till den jag är.