Semester, vilket i år betyder renovering, men också att ta dagen som den kommer och göra det som man känner för. Vi kan verkligen välja och vraka bland en massa roliga saker att göra här hemma i vårt hus. Häromdagen var vi rörande överens om att vi 1000 gånger hellre jobbar med huset än att vi ligger på en sandstrand någonstans.
MEN ibland blir också längtan efter miljöombyte stor, så det blir också små korta utflykter och ibland lite längre. Ett besök på Retro living i Vittsjö resulterade i två snygga emaljlampor som ska hänga över disken. Fyndade också en underbar gammal radio!
Förra veckan tog vi en lite längre tripp på några dagar. Hemma igen och idag har vi rivit ner garderobsväggen däruppe och också varit på Ikea och inhandlat skåpstommar till kaféet. Vi kan börja skönja både ett renoverat kök och en helt ny försäljningsdel nu, vilket känns helt underbart. Jag har även målat en vägg i det som ska bli lager och börjat flytta in hyllor och lådor. Mycket, mycket kvar och när jag kan öppna står fortfarande skrivet i stjärnorna.
Det här är den gamla frisersalongen där Gustav Lövdahl svingade saxen från 1930-talet och fram till början av 1970-talet och dit många, både Tvärby-folk och andra, ofta tittade in enbart för att flabba med varandra och med Gustav. Han var en historieberättare av rang, och en trygg pålitlig person. Kanske en av anledningarna till att han blev Tvärby IF:s första ordförande och sedan även hedersordförande.
Min tanke har hela tiden varit att återskapa och förhoppningsvis utöka utställningen i lokalen om Tvärby IF. Jag vet inte vilket år som saker samlades in för ändamålet, kanske i slutet av 1990-talet (?), men de senaste åren har sakerna stått ihoptryckta på en hylla och enbart samlat damm. Det har jag börjat ändra på nu, och genom att uppmärksamma detta till de personer som kan känna sig manade att rota i sina skåp och garderober efter gamla Tvärby-minnen, hoppas jag att skåpen ska fyllas.
I skåpen kommer jag också att ställa en del av den hembygdsforskning som min mor lade ner många år på att sammanställa.
Förväntningar…man väntar för att det ska hända som man vill ska hända.
Det som vissa vill ska hända när det kommer till mitt hembakeri, kommer inte att hända. Deras förväntningar kommer inte att uppfyllas. De som förväntar sig ett traditionellt kafé som har öppet från tidig morgon till sen eftermiddag eller de som förväntar sig nybakta frallor varje dag, kommer att bli besvikna. Vissa kanske kommer att uttrycka sin besvikelse på sociala medier, vid samtal med andra eller kanske direkt till mig.
Jag är inte högmodig eller otacksam, och jag förväntar mig inte att mina beslut uppskattas av alla andra. Jag är så oerhört glad och tacksam för varenda kund som har handlat av mig, varenda person som gett mig beröm för mina bakverk och alla som lagt beställningar hos mig när de planerat sina bjudningar.
När jag fått mitt kök godkänt och har tillstånd till att driva hembakeri med servering, då ska jag börja baka igen, serva mina kunder och ta emot beställningar. Då ska jag bjuda in till mitt nya Hos Ellen, på en helt ny plats, med nygammalt sortiment och med generösare öppettider MEN som bygger på precis samma premisser som förut; lust och ork. Det ska ge mig energi, inte ta. Det ska också ge andra energi att komma hit, genom att detta ska vara en lugn, avstressande plats. En plats där man får sitta länge och fika, med sin bok eller sitt handarbete. Jag ser enormt mycket fram emot den dagen. Tills dess fortskrider renovering och planering.
Tak och väggar är nu färdiga, ett steg upp i lokalen, där själva försäljningen kommer att vara. Nu ger vi oss på att renovera köket och nästa steg blir den del där du som kund stiger in och där du kommer att kunna slå dig ner för en fikastund.
Mina föräldrars sovrum, som fram tills årsskiftet fungerade som spelrum, ska bli mitt lager och kontor. Någon gång har det satts upp gipsskivor för att täcka för det stora glasblocksfönstret. Rummet var mörkt och dystert, men igår rev vi ner och öppnade upp! Det blev ljust och mycket mer inspirerande att fortsätta planera för ytterligare renovering därinne.
Midsommarafton imorgon och nu är faktiskt badrummet helt färdigt! Fantastiskt! Här kommer en sista bild. Nu kommer vi mest att ägna oss åt renoveringen av nedanvåningen, så att vi förhoppningsvis kan komma igång till hösten😍
Nu är vi igång med den lokal som förut inrymde försäljning, och som efter renovering ska fylla samma funktion. Skillnaden blir bara att jag kommer erbjuda kaffe och bakverk, istället för tobak och godis. Jag kommer heller inte att erbjuda spel eller vara ett ombud för paketutlämning. Nä, här ska det dofta nybakade bullar och nybryggt kaffe!
Denna lokal var mina föräldrars vardagsrum för 60 år sedan och när jag rivit ner flera tapetlager, kom jag fram till den tapet som fanns här då. Det blev extra känslosamt nu, snart ett år sedan far dog.
En av våra svärdöttrar målade taket.Många lager…Här ska det bli en lång disk.Med gallerna borta blir det helt annat ljus.
I princip klart, fattas några smågrejor som exempelvis att vi ska ha takdusch (men de beställde fel), så den ska sättas på plats imorgon. Vi ska också sätta dit en taklampa och ett badrumsskåp. MEN i alla fall…igår kunde vi premiärduscha!
Tack vare goda vänner blev vi i förra veckan av med kassaskåpet i kaféköket. Puh, det var tungt och bökigt för dem, men sååå skönt för oss. Nu kan vi börja riva ut det gamla köket!
Sommaren har kommit med sol och värme, vilket är underbart för dem som älskar det. Jag gör inte det. När jag var tonåring drog jag ner persiennerna på mitt rum och lade mig på sängen, läste och lyssnade på musik. Sola? Åka till stranden? Näää, inget för mig, varken nu eller då. Däremot gillar jag verkligen tidiga sommarmornar och sena junikvällar. Då behöver man en trivsam uteplats, och det lyckades vi fixa till i helgen. Vi gjorde också upp en grovplanering över var gränsen för vår privata del ska gå i trädgården. Det blir bra, ett steg till framåt. Nu ska vi ägna sommaren åt att vara inomhus och renovera kök och försäljningslokal inför hösten.
Jag tänkte dela med mig av en artikel om vårt hus som jag skrev till Åsbo släkt- och folklivsforskares tidning år 2001. Då var jag med i redaktionen och fick en idé om att skriva om huset som just då genomgått en renovering. Håll till godo!
”Tvärby Tobak
Tvärby Tobak på Vedbyvägen i Klippan har återigen bytt ägare och även genomgått en omfattande renovering. Nu är den nästan en renodlad spelbutik, men från början rymdes här både tobaksaffär och frisersalong. Huset byggdes 1935 och de första ägarna hette Ellen och Gustav Lövdahl. Innan de kom för att bosätta sig i Klippan för gott hade de bott i Lövestad, där de hade herr- och damfrisering. Men Klippan var ingen okänd ort för dem eftersom Gustav var född i Ljungbyhed och Ellen i Klippan. Med i bagaget hade de också Ellens sexårige systerson Stig, som bodde hos paret Lövdahl. De flyttade in i en lägenhet på nedre våningen och startade upp sin affärsverksamhet.
På den tiden fanns inte tillbyggnaden, utan den enda affärslokalen som fanns då var uppdelad i två små rum med en vägg emellan. I den ena delen hade Ellen tobaksaffär och i den andra delen höll Gustav till. Den lilla rakstugan var en populär samlingspunkt, mycket tack vare Gustavs stora personlighet. Han var en generös människa som bjöd på sig själv och på många roliga historier. Det hände ofta att folk bara öppnade dörren och frågade ”Har du nå’n idag?” och syftade då på en ny rolig vits.
Förutom rakning och klippning kunde Gustav även erbjuda försäljning av kondomer. Men det behövde man inte säga med ord, utan det räckte att man höll upp sin tumme. Var där då fler personer närvarande kunde Gustav mycket väl låtsas att han inte förstod vad kunden menade eller högt och tydligt fråga ”Hur många skall du ha?”. Så småningom kunde man sköta det inköpet själv, när Gustav satte upp en automat på väggen utanför.
Gustav gick även hem till folk för att raka eller klippa dem. På 40-talet kostade en klippning 1,50 kr och rakning 25 öre. Alla barn blev bjudna på kola av Gustav efter klippning, kanske en dixikola? I källaren hade Gustav tillsammans med två vänner startat tillverkning av hårvatten och schampo. Det fylldes på små flaskor och märktes med ‘Gustav Lövdahl’. Meningen var att kollegerna i frisörbranschen skulle köpa, men det blev ingen större succé.
Frisörerna i kommunerna runt omkring var med i en sammanslutning som kallades ‘Klubb 13’ och där var Gustav ordförande. I många år var han också ordförande i Tvärby IF. Föreningen startades i rakstugan år 1946 och därefter hölls styrelsemötena där. Gustav var även duktig på att spela fiol, så tillsammans med några vänner bildades en liten orkester. De brukade spela upp till dans på midsommarafton, först på ett grönområde bakom huset där konstnär Anderström bor nu, och senare i parken. Orkestern bestod av Gustav på fiol, ‘Lalle’ Tullgren på dragspel, Folke Tullgren på trummor, Einar Persson och ‘Klockar-Arvid’ på fiol.
På 50-talet byggdes huset om så att frisersalongen fick lite större utrymme och därmed ändrade tobaksaffären också sitt utseende. Några år senare, 1958, såldes affären till Nell Skogh. Gustav behöll frisersalongen tills mitten på 70-talet, då han successivt avvecklade den på grund av sjukdom. Därefter sålde de även huset och flyttade till en lägenhet på Bryggerigatan där Ellen dog 1982. Gustav var ofta ute på byn och satt gärna på bänken utanför ‘Gästis’ och pratade med gamla vänner. När han dog 1992, 83 år gammal, saknades han av många. Själv kommer jag alltid att minnas honom som den glade och generösa ”farfar” han var.”
Den 12 maj 1904 föddes en liten flicka i Gråmanstorps församling, i nordvästra Skåne. Hon döptes till Elsa Cally Theresia Jansson Pihl. När Elsa kom till världen hade hennes mor och far, Beata och Janne Pihl, redan en son och två döttrar; Sigfrid f 1897, Signe f 1900 och Edith f 1901. Året därpå skulle familjen på Åby 10 (nuvarande Vedbyvägen 20 i Klippan) utökas med ytterligare en flicka; Ellen.
Det tidigaste fotografiet som finns av Elsa är ett skolfoto från Bruksskolan i Klippan.
Elsa sitter som tvåa från höger längst fram.
Familjen bodde i eget hus i en lantlig miljö i östra delen av nuvarande Klippan. På den tiden fanns inte så många hus i området som nu. Ett stenkast västerut låg Tvärby och ett stenkast söderut skulle ett villaområde med Bofinkenskolan i centrum växa fram, och jag växa upp i. (Det är väl därför som jag känner att jag kommit hem, där en del av mina rötter finns.)
Under en period arbetade Janne och Beata på Tegelbruket uppe i byn; finns en fin bild på dem båda två i Mats Petterssons bok ”Från Åby by till Klippans köping” från 2021.
Från Tegelbruket 1921; min farmors far Janne står i mitten vid pilen och min farmors mor Beata sitter längst till höger.
Beata hade sina föräldrar inte så långt från sitt eget hem. Bengt och Cecilia Svensson bodde på Smålarp nr 4; man kan se huset från vägen mot Hofgård utanför Klippan. Bengt kallades för ”Bengt i backe”, så antagligen ligger huset vid en backe. Paret hade nio barn tillsammans, varav två åkte till Amerika men kom tillbaka igen. Bägge levde upp i hög ålder; Bengt blev 83 år och Cecilia 80.
Bengt och Cecilia Svensson. Min farmors morfar och mormor. En sån himla fin bild! De ser så lugna och trygga ut, men lite strama så som det ofta är på fotografier från den tiden. Klädda i sina finaste kläder och jag kan faktiskt se en likhet hos min far. Undrar var den fina blusen tog vägen?
Hos Ellen 